Det var på ett kalas hos Carl-Göran Ekerwalds dotter som Peter Östlund först träffade på författaren. Plötsligt kom Ekerwald in i rummet fyllt av folk, musik och prat, satte sig ner och bara log.
– Jag blev som helt tagen av hans gestalt – han hade en utstrålning man sällan ser hos män i den åldern, säger Peter Östlund, som genom åren filmat nära fyrtiotalet spel- och dokumentärfilmer och regisserat sex filmer.
Med kameran ständigt till hands började han att följa författaren, kulturskribenten och Knivstabon Carl-Göran Ekerwald. Född 1923 har Ekerwald genom åren utkommit med mer än femtio titlar, och även verkat för att sprida kunskaper kring persisk litteratur och sufismen. För några år sedan skrev medierna om hans kärlekssaga på ålderns höst med den nu bortgångna kulturskribenten och orientalisten Sigrid Kahle, något som också finns med i ”Ekerwald”. Carl-Göran Ekerwald konstaterar själv i filmen att han inte söker se bakåt eller framåt, utan istället leva i nuet.
– Det är som att Ekerwald inger en slags tröst när man träffar honom. Han är helt enkelt en positiv kraft.
I ”Ekerwald” får vi följa författaren i hemmets skrivarlya, på vandring i den närliggande skogen och i möten med nära och kära, ständigt berättandes anekdoter och med stänk av sin personliga livsfilosofi. Det är dock inte alltid enkelt att filmiskt rama in en konstnärssjäl. Lösningen gav sig själv när formgivaren Lena Billingskog kom med idén att, parallellet med filmandet, göra en skulptur av Carl-Göran Ekerwald. Filmen igenom fungerar skulpterandet som ett sammanhållande kitt, och på onsdag avtäcks också bysten utanför Knivsta bibliotek i samband med filmens smygpremiär.
Den erfarne filmfotografen Peter Östlund har här också skruvat bildberättandet ännu ett steg. Till långsamma åkningar genom ett makroförstorat bladverk får vi höra uppläsningar ur Ekerwalds författarskap, liksom förstärkt av det botaniska ramverket, och genom en egenkonstruerad kamerarigg kan kameran röra sig runt det objekt som är i centrum.
– Tanken är att den långsamma bilden öppnar ett rum, där åskådaren blir mer mottaglig för texten.”